Julbord.
Ikväll har vi varit och ätit julbord på Sävargården med Mickes jobb. Lille Rasmus var med, men han somnade i min famn efter 2.5 timmar av utmattning av alla nya människor och intryck.
Så nu sitter jag här i min ensamhet, Micke följde med "grabbarna" ut och Rasmus sover. Jag trodde att det skulle kännas skönt att få vara själv en kväll, få ha en egentid, men det känns mest bara tomt och rastlöst.
Jag trodde (ville) att Rasmus skulle vara vaken en liten stund och mysa med mig, eftersom han hade sovit en stund ikväll, men självklart så ville inte han det, han ville hellre lägga sig i sin säng och sova!
Det var en tre veckors bebis som var med, han var lika "stor" nu som Rasmus var när han föddes, nästan precis på pricken. Men oj oj oj, så liten han var, man har redan glömt att Rasmus har varit så liten.
När Rasmus var tre veckor så var hans favoritsysselsättning att STÅ,
man fick se hans fina leende för första gången - man blev så glad och varm i hjärtat, (fast det bli man fortf.)
han fäste blicken och man fick mer och mer kontakt med honom.
Mina favoriter.
Bilden är tagen tidigt på morgonen hemma hos mamma,
Micke väntar på att fara upp till Bergland för att fortsätta slita med markarbetet.
Kommentarer
Postat av: Emily
Ja, man ska ta itu med såna saker när man känner sig redo. Närvi skule lära Nikki att somna i sin egen säng så laddade jag i flera dagar och peppade mig själv så jag inte skulle vekna. Och det gick ju bra. Nu är det aldrig trams vid läggdags. Hon somnar efter max 5 minuter. Om hon är övertrött eller så, kan det ta 10 minuter, men det är isf ett extremgfall. Känns skönt att läggningsrutinen funkar.
Ja visst glömmer man hur små dom var? Jag tittade på bilder från BB och trodde knappt det var sant!
Trackback
