8 månader..
Jag har ingen åtta månaders vikt/längd, men jag har sen han var sju månader:
8700 gram
72½ cm
Var inne på FL för att kika på bilderna jag hade där, då hittade jag bilden på Rasmus från han var tre dagar gammal,
jag kan inte förstå att han har varit så liten och det ser nästan inte ut som han.. :)
Jag fick tillbaka känslorna man hade under den tiden, nyförälskelsen, man kunde sitta och bara titta på han hela dagarna, man behövde ingen tv eller något annat underhållande, bara Rasmus..
Rasmus är kärlek och lycka, verkligen!
Läste nu ikväll att en tjej som har en pojke som snart är nio månader, väntar en bebis igen, jag blev faktiskt en gnutta avis men framförallt glad för att hon får uppleva detta igen; förlossning,känslorna och allt som hör där till! :)
Jag får frågan dagligen på mitt nya jobb om det inte börja bli dax för ett syskon till Rasmus. Jag är kluven i denna fråga, självklart vill jag uppleva detta igen, ge Rasmus ett syskon, men jag vill att framtiden ska se lite säkrare ut innan man börja fundera på saken.
H U R K Ä N N E R D U ?
Jag är en av domdär som känner att jag är helt nöjd med ett barn. Det känns som att jag har blivit lite bekväm. Det är så skönt att slippa amma, slippa vara uppe om nätterna. Det är så kul att ha ett större barn som kan börja prata och gå. Kommunicera mera.
Visst var det mysigt när Nikki var nyfödd, men när jag tänker tillbaka så inser jag att jag för det mesta var vettskrämd och ledsen. Nej, och en graviditet vill jag då aldrig mer uppleva. Jag har fortfarande ont i mina fogar :-/
Men man ska aldrig säga aldrig. Rätt som det är så går man där med magen i vädret igen :-)
Efter jag fick Jakob längtade jag direkt efter syskon. Jag hade fast jobb och allt men jag kände att jag vill ge Jakob ensamtid innan jag började tänka på syskon igen. 2 år var helt lagomt. Först ville jag bara ha 1,5 år men när Jakob då blev 1,5 år så kände jag att jag var så vansinnigt glad att jag hade väntat. Det var som mest fart på honom då, han gick komminucera med på ett helt nytt sätt och ja....det hade inte kännts rätt mot honom att redan då måsta stiga lite åt sidan. För tro mig första tiden får storsyskonet offra mycket om man tänker på vad dom är vana att ha i tid.
Nu efter Olivia så känner jag att 4 år är lagomt men nu har ju hon iof Jakob :)
Jag säjer... passa på att njuta!!! Ni känner nog när det är dax att "ge gärnet" igen :)
